Fortsätt till huvudinnehåll

Fältarbete - Seamus Heaney

Jag måste erkänna att det som drog mig till den här författaren från början var hans namn, som jag tycker är otroligt roligt. Jag fick för mig att han levde någon gång under det tidiga 1900-talet och jag visste att han fått Nobels litteraturpris, men inte när. Jag ser att han skriver poesi och lånar hem en samling vid namn Fältarbete. Jag förstår att han är irländare och när jag börjar läsa kommer jag av någon anledning att tänka på konflikten på Nordirland, men visst måste han ha skrivit långt innan det blossade upp? 

När jag kollar upp honom visar det sig att den här samlingen kom ut 1979 och att han fick nobelpriset först 1995. Han är från Nordirland och konflikterna men även Irlands historia och kärlek är viktiga teman i hans dikter. Dock ska Fältarbete vara hans minst politiska verk och består mer av sensuella elegier och kärleksdikter och jag känner att jag gärna vill läsa hans tidiga dikter och sedan gå tillbaka till den här. Emn det finns självklart dikter att gilla. Eller vad sägs om den här forumleringen: "Jag kom ihåg / Helikoptern som skuggade vår marsch i Newry. / De skrämda, oåterkalleliga stegen." Eller den här dikten:

Lågland 

Efter det plötsliga utbrottet och skriken
slog jag armarna omkring dig

och kom ihåg att det som kunde rymmas
inom denna passares omfamning

kallade holländarna bröst; och famn
det som de utsträckta armarna intog. 

Jag har återvunnit mitt lågland,
allt dess salta gräs och leriga stränder;

under famnar av luft, som en gammal pil
rör jag mig litet på min fältkorg av rötter.   

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…