Fortsätt till huvudinnehåll

Törst - Adam Zagajewski

Stadsbiblioteket där jag bor är rätt litet och trångt. På de olika avdelningarna står det vagnar med böcker som helt enkelt inte får plats i sin hylla för tillfället. I en sådan vagn hittar jag Törst av Adam Zagajewski. 

Zagajewski är en polsk poet och författare, Törst är den tredje diktsamlingen av honom som kommit ut på svenska. Som vanligt tycker jag att det är svårt att läsa översatt lyrik så jag låter Agneta Pleijels baksidestext i kombination med omslagsbilden tala för samlingen:

"Han skapar världen medan han skriver den. Han skapar mig som läsare så att jag finns till. I stillheten under ett löv. I tystnaden på en tom gata. I filosofins oavslutade och långsamma andning. I sprittningen från en bortkastad tidning. I vinden som drar genom gräset på ett bortglömt slagfält.

Det är dikter av stor klarhet. Tankens och sinnenas, musiken och levandets. Förvandlingar. Historia. Kärlek. Allt närvarande i ett nu. Med ett lugn som tycks kunna härbärgera tillvarons alla rastlösa förvandlingar skriver sig Adam Zagajewski allt närmare livskärnan."

Han blandar gammal och nytt, högt och lågt. Det finns dikter som handlar om antikens städer, om kinesiska dikter och om cirkusbesök. Målande landskapsbeskrivningar ger en känsla av miljön i Polen och andra delar av världen. Tempot är lugnt och rogivande. Men jag tappar lätt bort mig i dikterna, särskilt i de som är lite längre. Visst får man en känsla men jag har svårt att greppa något slags tema eller röd tråd igenom vissa dikter. Ibland känns det till och med lite väl internt för att man ens ska kunna förstå. Men det finns en hel del att gilla. Här är en favorit:

Små föremål

Mina samtida älskar små föremål, 
torra sjöstjärnor som har glömt allt om havet,
ledsna klockor som står, vykort
skickade från städer som inte längre finns, 
fullskrivna med oläslig handstil,
där de bara kan gissa sig till ord som:
"längtar" eller "sjuk" eller "slut".
De beundrar slocknade vulkaner. 
De vill inte glansen. 

Kommentarer

  1. Åh... vill ha, vill läsa, vill ha... jag har länge haft "Antenner i regn" i min köpekorg hos Adlibris... kanske är det dags att slå till nu.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…