Fortsätt till huvudinnehåll

Törst - Adam Zagajewski

Stadsbiblioteket där jag bor är rätt litet och trångt. På de olika avdelningarna står det vagnar med böcker som helt enkelt inte får plats i sin hylla för tillfället. I en sådan vagn hittar jag Törst av Adam Zagajewski. 

Zagajewski är en polsk poet och författare, Törst är den tredje diktsamlingen av honom som kommit ut på svenska. Som vanligt tycker jag att det är svårt att läsa översatt lyrik så jag låter Agneta Pleijels baksidestext i kombination med omslagsbilden tala för samlingen:

"Han skapar världen medan han skriver den. Han skapar mig som läsare så att jag finns till. I stillheten under ett löv. I tystnaden på en tom gata. I filosofins oavslutade och långsamma andning. I sprittningen från en bortkastad tidning. I vinden som drar genom gräset på ett bortglömt slagfält.

Det är dikter av stor klarhet. Tankens och sinnenas, musiken och levandets. Förvandlingar. Historia. Kärlek. Allt närvarande i ett nu. Med ett lugn som tycks kunna härbärgera tillvarons alla rastlösa förvandlingar skriver sig Adam Zagajewski allt närmare livskärnan."

Han blandar gammal och nytt, högt och lågt. Det finns dikter som handlar om antikens städer, om kinesiska dikter och om cirkusbesök. Målande landskapsbeskrivningar ger en känsla av miljön i Polen och andra delar av världen. Tempot är lugnt och rogivande. Men jag tappar lätt bort mig i dikterna, särskilt i de som är lite längre. Visst får man en känsla men jag har svårt att greppa något slags tema eller röd tråd igenom vissa dikter. Ibland känns det till och med lite väl internt för att man ens ska kunna förstå. Men det finns en hel del att gilla. Här är en favorit:

Små föremål

Mina samtida älskar små föremål, 
torra sjöstjärnor som har glömt allt om havet,
ledsna klockor som står, vykort
skickade från städer som inte längre finns, 
fullskrivna med oläslig handstil,
där de bara kan gissa sig till ord som:
"längtar" eller "sjuk" eller "slut".
De beundrar slocknade vulkaner. 
De vill inte glansen. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.