lördag 26 mars 2011

Törst - Adam Zagajewski

Stadsbiblioteket där jag bor är rätt litet och trångt. På de olika avdelningarna står det vagnar med böcker som helt enkelt inte får plats i sin hylla för tillfället. I en sådan vagn hittar jag Törst av Adam Zagajewski. 

Zagajewski är en polsk poet och författare, Törst är den tredje diktsamlingen av honom som kommit ut på svenska. Som vanligt tycker jag att det är svårt att läsa översatt lyrik så jag låter Agneta Pleijels baksidestext i kombination med omslagsbilden tala för samlingen:

"Han skapar världen medan han skriver den. Han skapar mig som läsare så att jag finns till. I stillheten under ett löv. I tystnaden på en tom gata. I filosofins oavslutade och långsamma andning. I sprittningen från en bortkastad tidning. I vinden som drar genom gräset på ett bortglömt slagfält.

Det är dikter av stor klarhet. Tankens och sinnenas, musiken och levandets. Förvandlingar. Historia. Kärlek. Allt närvarande i ett nu. Med ett lugn som tycks kunna härbärgera tillvarons alla rastlösa förvandlingar skriver sig Adam Zagajewski allt närmare livskärnan."

Han blandar gammal och nytt, högt och lågt. Det finns dikter som handlar om antikens städer, om kinesiska dikter och om cirkusbesök. Målande landskapsbeskrivningar ger en känsla av miljön i Polen och andra delar av världen. Tempot är lugnt och rogivande. Men jag tappar lätt bort mig i dikterna, särskilt i de som är lite längre. Visst får man en känsla men jag har svårt att greppa något slags tema eller röd tråd igenom vissa dikter. Ibland känns det till och med lite väl internt för att man ens ska kunna förstå. Men det finns en hel del att gilla. Här är en favorit:

Små föremål

Mina samtida älskar små föremål, 
torra sjöstjärnor som har glömt allt om havet,
ledsna klockor som står, vykort
skickade från städer som inte längre finns, 
fullskrivna med oläslig handstil,
där de bara kan gissa sig till ord som:
"längtar" eller "sjuk" eller "slut".
De beundrar slocknade vulkaner. 
De vill inte glansen. 

3 kommentarer: