Fortsätt till huvudinnehåll

Regn och Åska - Håkan Lindquist

Oscar åker med sin mamma till Tallin på sommarlovet. Där träffar han en annan pojke vid namn Rein och de blir genast förälskade. Efter ett par dagar (och nätter) ihop vet de att de hör ihop. 

Här tänker jag genast "men va, man träffas inte bara sådär och hör ihop" och tycker det är lite smått osannolikt. Men i nästa stund tänker jag att varför inte? Varför måste alla böcker alltid handla om hur svår kärleken är och att det bara krånglar hela tiden?Då går det genast mycket bättre.

När Oscar måste tillbaks till Sverige berättar han om sin nya kille för sina vänner. Den där extrema längtan efter något som är för långt bort infinner sig, där Oscar bara måste göra allt i sin makt för att få vara med sin kärlek.

Däremot tycker jag att slutet faller rätt platt, det hände liksom inget. Kommer det komma en fortsättning på berättelsen kanske? När de två killarna blir anfallna i Tallin får jag för mig att det kommer sluta på ett hemskt sätt. När Reins kompis frågar ifall de inte ska vänsterprassla så tror jag att det kommer att bli ett triangeldrama, men det händer inget där heller. Oscars två kompisar får inte ens ihop det, vilket det hintas lite om. Det händer i stort sätt ingenting. 

Men det är en ganska öppen kärlekshistoria som är fin och stundtals är väldigt erotisk.Det är en bra ungdomsbok om just första kärleken och sex. Även om det handlar om två killar så passar det ändå alla typer av relationer mellan två människor. Jag hoppas bara att ungdomar vågar ta sig an den, det lite smått avslöjande omslaget till trots. 

Kommentarer

  1. Men vadå – man kan väl visst träffas bara så där och veta att man hör ihop! Ibland så håller det åtminstone i 14 år för folk som känner så.

    Låter som en bra bok annars.

    SvaraRadera
  2. Ja det är väl de jag menar, jag ångrade mig ju!

    SvaraRadera
  3. lite nyfiken på den. Sitter med förlaget, så jag tänkte nog ta mig ett ex att läsa :)

    SvaraRadera
  4. Karin: Det tycker jag att du ska göra :=

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…