Fortsätt till huvudinnehåll

När kommer bussen? - Ryoji Arai

Nu har jag läst den första boken i min utmaning angående ALMA-pristagare som jag skrev om tidigare i veckan. Jag började lite lätt med en bilderbok av japanen Ryoju Arai som delade priset 2005 med Philip Pullman.

Den här fantastiska boken handlar om en man som ska ut och åka buss. Han väntar och väntar medan både det ena och det andra åker förbi hållplatsen, men ingen buss. När han väntat hela dagen och hela natten kommer bussen men då är den helt fullsatt och mannen har väntat i onödan. En riktig Becketthistoria som Lotta Olsson uttryckte sig i förra söndagens DN där mannen väntar och väntar på Godotbussen som aldrig kommer.

Bilderna är fantastiska, färgglada men inte det minsa gulliga. Historien ser i och för sig ut att utspela sig i ett ökenlandskap men det dyker upp alla möjliga typer, en gubbe med sombrerohatt på häst, en apa som åker med en lastbil, ett helt gäng som har fest. Jag älskar hur sidorna byter färg efter tiden på dygnet, mörkblått på kvällen, svart på natten, vitt på dagen.

Texterna är korta men väcker en del fungeringar. Vart är alla på väg? Varför kommer inte bussen? I flera bilder finns det mycket att utforska. Det är helt enkelt en bra bilderbok med existentiella vibbar.

Kommentarer

  1. Jag ska följa ditt exempel och läsa några ALMA-böcker jag också- "När kommer bussen" verka väldigt fin- den skriver jag upp - hoppas att den finns på biblioteket!

    SvaraRadera
  2. Ingrid: Jag hittade den på bibblan i Skövde, så de skulle jag tro att du gör :)

    SvaraRadera
  3. Den här har jag hemma och läser för barnen. Det är ju så roliga ljud också, som Ebba älskar. Kadång, Kadång! /Therese

    SvaraRadera
  4. Lånade hem den här & läste för Lillkillen. Avskydde den ;)

    SvaraRadera
  5. Holly: ja ljuden är skitbra!

    calle: du eller lillen?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…