söndag 13 mars 2011

Kärlek i kolerans tid - Gabriel Garcia Marquez

Doktor Juvenal Urbino är fortfarande en framstående läkare på ålderns höst. Han är även en av de viktigaste medborgaran i den latinamerikanska samhället där historien utspelar sig. Han har studerat i Paris och var känd för sin kamp mot koleran. När Juvenal ska jaga ner en papegoja från ett träd trillar han ner och dör. Efter hans begravning kommer en man fram till fru Urbino och säger att han älskat henne de senaste 51 åren och fortfarande står vid sitt löfte att älska henne för alltid. 

Vi får följa Ferminas och Florentinos livslånga kärlekshistoria, som inleds av ett intensivt brevväxlande i flera år. När Fermina bestämmer sig för att i stället gifta sig med läkaren Urbino kan Floretino bara följa hennes liv på avstånd. Han fyller tomrummet med lösa förbindelser och har ett händelserikt liv fram tills de återser varandra över 50 år senare. 

Garcia Marquez sätt att skriva är detaljerat och väldigt bildrikt och så kallas han ju den magiska realismens främste företrädare. Man måste vara rätt fokuserad för att hänga med på alla utsvävningar och miljöbeskrivningar samt hopp i tid. Å andra sidan behöver man inte riktigt hänga med i allt, bara man är med på vad som händer i det stora hela, det gör inte så mycket om man missar en anekdot om någon kusin för helheten. 

Jag hade väldigt svårt för att komma in i den här boken. Först när doktorn dör ca 60 sidor in i berättelsen börjar jag gilla den. Men även om jag verkligen gillar de, med alla små detaljer som så vackert bygger upp det latinamerikanska landskapet, så gick det fortfarande otroligt trögt att läsa. Jag tycker om den, jag älskar kärlekshistorien men det är nog en sådan där bok som man får läsa lite i taget.


3 kommentarer:

  1. Kanske jag skulle ge honom en ny chans?

    SvaraRadera
  2. Jag läste Kärlek i kolerans tid för jättelänge sedan och tyckte så mycket om den.

    SvaraRadera
  3. Mimmi: ja men ge den tid!

    bokstödet: Visst känns det som en sådan där bok som man kan läsa om och upptäcka en massa nytt?

    SvaraRadera