Fortsätt till huvudinnehåll

Kärlek i kolerans tid - Gabriel Garcia Marquez

Doktor Juvenal Urbino är fortfarande en framstående läkare på ålderns höst. Han är även en av de viktigaste medborgaran i den latinamerikanska samhället där historien utspelar sig. Han har studerat i Paris och var känd för sin kamp mot koleran. När Juvenal ska jaga ner en papegoja från ett träd trillar han ner och dör. Efter hans begravning kommer en man fram till fru Urbino och säger att han älskat henne de senaste 51 åren och fortfarande står vid sitt löfte att älska henne för alltid. 

Vi får följa Ferminas och Florentinos livslånga kärlekshistoria, som inleds av ett intensivt brevväxlande i flera år. När Fermina bestämmer sig för att i stället gifta sig med läkaren Urbino kan Floretino bara följa hennes liv på avstånd. Han fyller tomrummet med lösa förbindelser och har ett händelserikt liv fram tills de återser varandra över 50 år senare. 

Garcia Marquez sätt att skriva är detaljerat och väldigt bildrikt och så kallas han ju den magiska realismens främste företrädare. Man måste vara rätt fokuserad för att hänga med på alla utsvävningar och miljöbeskrivningar samt hopp i tid. Å andra sidan behöver man inte riktigt hänga med i allt, bara man är med på vad som händer i det stora hela, det gör inte så mycket om man missar en anekdot om någon kusin för helheten. 

Jag hade väldigt svårt för att komma in i den här boken. Först när doktorn dör ca 60 sidor in i berättelsen börjar jag gilla den. Men även om jag verkligen gillar de, med alla små detaljer som så vackert bygger upp det latinamerikanska landskapet, så gick det fortfarande otroligt trögt att läsa. Jag tycker om den, jag älskar kärlekshistorien men det är nog en sådan där bok som man får läsa lite i taget.


Kommentarer

  1. Kanske jag skulle ge honom en ny chans?

    SvaraRadera
  2. Jag läste Kärlek i kolerans tid för jättelänge sedan och tyckte så mycket om den.

    SvaraRadera
  3. Mimmi: ja men ge den tid!

    bokstödet: Visst känns det som en sådan där bok som man kan läsa om och upptäcka en massa nytt?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…