Fortsätt till huvudinnehåll

Dyngkåt och hur helig som helst - Mia Skäringer

Jag har aldrig sett något avsnitt av "Mia och Klara" och jag har heller inte hört dem på radion. Det är inte min typ av humor och jag blir bara irriterad när folk ska härma deras karaktärer för att vara roliga. Men folk har hyllat boken till tusen och vem är jag är inte den som inte är öppen för förändring. 

Så blev det någon omvälvande upplevelse? Skrattade jag halvt ihjäl mig? Nej inte det minsta. Visst känner jag med Mia när hennes pappa går bort och hennes livmoder krånglar. Hon målar ut sig själv på ett intimt sätt men jag känner ändå inte att jag vet  vad vi skulle prata om ifall vi skulle sitta jämte varandra på en lång tågresa. För inte skulle det handla om hennes mens, anorexi, uteblivna kåthet eller hennes förlossningar. Hon verkar dock vara en bra mamma och sambo, inte perfekt men det är ju ingen, precis som hon skriver. 

Jag har dragit mig för att läsa den här boken, just för att jag trodde att jag inte skulle gilla den, men jag kände mig i alla fall rätt träffad av en bit av den: 

Just det. Magsjukor får vi för att vi ska komma ihåg vad
som är viktigt här i livet. Vi ska höja våra huvuden från
toastolen upp mot himlen, lova oss själva att prioritera
rätt, det som har något värde för oss. 

Och det var just så jag kände igår när jag läste den, jag orkar inte med något mer seriöst än det här när jag nu är magsjuk. För min smak hade den gjort sig bättre i originalform, det vill säga som enskilda krönikor och blogginlägg som man kan läsa lite av under en längre tid, inte som ett maraton som det blev nu. Men eftersom hon skrev för tidningen Mama hade jag nog missat det helt om det inte vore för boken. 

Men bitvis är det självklart bra. Jag älskar hennes liknelse mellan att mäns uteblivna utlösning går dem upp i hjärnan och att kvinnornas uteblivna orgasm kommer ut i tårkanalerna. Det är nämligen därför kvinnor gråter mer än män. Jag tycker även att hennes sätt att ta hand om sin son med ADHD och Aspergersär helt fenomenalt. Jag vet inte om jag hade kunnat tygla den där 7-åringens tvångstankar om att sniffa tanter i baken osv. 

Så Mia, jag har stor respekt för dig som individ, mamma, sambo, djurägare och så vidare och jag tror att vi hade kunnat bli bra vänner. Men det är fortfarande inte riktigt min humor, "Mia och Klara". 

Kommentarer

  1. mimmimarie1 mars 2011 14:46

    Jag har avstått från att läsa boken av precis de skäl som fick dig att tveka.

    SvaraRadera
  2. Metta Karlsson1 mars 2011 15:04

    Mimmi: Tur att jag inte är helt ensam då :)

    SvaraRadera
  3. Monika Häägg1 mars 2011 19:00

    Den låter på sitt sätt ganska intressant men jag tror nog att jag håller med dig om att den här humorn och boken inte passar mig heller. Jag tror jag kommer att avstå från att ens försöka.

    SvaraRadera
  4. Metta Karlsson1 mars 2011 19:49

    Monika: Eller spar den till en sjukdag ;)

    SvaraRadera
  5. Hanneles bok-paradis2 mars 2011 12:25

    härlig vardagshumor men igenkänningsfaktor

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag:

- Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen)
- Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig)
- Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok)
- John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?)
- Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman)
- Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare)

Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen!

UPPDATERING:

Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människornas jord av…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.