måndag 14 mars 2011

De magiska 12, Uppdraget - Michael Grant

Mack är 12 år gammal och allt annat än en hjälte. Han är till och med en omöjlig hjälte. Han har nämligen över 20 fobier, däribland fobi för just fobier. En dag dyker en svartklädd, gammal och illaluktande gubbe upp på skolan och sedan är ingenting sig likt. Mack ska ingå i en grupp av 12 personer som ska rädda världen från ondskan.

För flera tusen år sedan levde Grimluk ett stillsamt liv med fru, en namnlös son och två kor, tills den bleka drottningen driver dem på flykt. Även han blev indragen i en grupp av 12 personer.

Den första delen i De magiska 12 är en roligt skriven roman för barn mellan 9 år och 12 år. Grant skriver på ett lite smått satiriskt sätt som gör att man skrattar till flera gången under läsningen. Det absolut roligaste är en golem i lera, som ska låtsas vara Mack medan han är borta, som skriver en dagbok som man får ta del av i slutet av kapitlen. Det är alltså en lerklump som försöker agera människa, han gröper ur lera ur magen för att kunna äta som folk men när han spolar ner leran på toa blir det översvämning.

Något annat som känns som en frisk fläkt i fantasygenren är att Grant blandar in alla möjliga väsen. Det är alver, magiker, monster, lergubbar, insektsliknande gubbar med flera armar, med mera. Och varför inte? Blandningen gör ju att man inte alls vet vad som ska komma här näst, eller att en prinsessa helt plötsligt blir ett köttätande monster.

Den tog slut precis lagom till att den kom igång, vilket kändes lite tråkigt, men drygt 170 sidor är väl lagom för den här åldersgruppen. Det verkar vara tänkt att bli tre böcker till i serien som jag förstått, det ska bli intressant att följa Mack och hans vänner.

Recensionsexemplar från B. Wahlströms förlag, kan köpas här.

2 kommentarer:

  1. Hmm, måste nog läsas. Jag fastnade direkt för Michael Grant när jag läste GONE-serien. De böckerna är ju så galet bra så att man inte kan sluta läsa. Men de riktar sig ju till en lite äldre grupp.

    SvaraRadera
  2. Maria: Jag har inte läst dem, men blir ju genast nyfiken närj ag läst den här.

    SvaraRadera