Fortsätt till huvudinnehåll

De magiska 12, Uppdraget - Michael Grant

Mack är 12 år gammal och allt annat än en hjälte. Han är till och med en omöjlig hjälte. Han har nämligen över 20 fobier, däribland fobi för just fobier. En dag dyker en svartklädd, gammal och illaluktande gubbe upp på skolan och sedan är ingenting sig likt. Mack ska ingå i en grupp av 12 personer som ska rädda världen från ondskan.

För flera tusen år sedan levde Grimluk ett stillsamt liv med fru, en namnlös son och två kor, tills den bleka drottningen driver dem på flykt. Även han blev indragen i en grupp av 12 personer.

Den första delen i De magiska 12 är en roligt skriven roman för barn mellan 9 år och 12 år. Grant skriver på ett lite smått satiriskt sätt som gör att man skrattar till flera gången under läsningen. Det absolut roligaste är en golem i lera, som ska låtsas vara Mack medan han är borta, som skriver en dagbok som man får ta del av i slutet av kapitlen. Det är alltså en lerklump som försöker agera människa, han gröper ur lera ur magen för att kunna äta som folk men när han spolar ner leran på toa blir det översvämning.

Något annat som känns som en frisk fläkt i fantasygenren är att Grant blandar in alla möjliga väsen. Det är alver, magiker, monster, lergubbar, insektsliknande gubbar med flera armar, med mera. Och varför inte? Blandningen gör ju att man inte alls vet vad som ska komma här näst, eller att en prinsessa helt plötsligt blir ett köttätande monster.

Den tog slut precis lagom till att den kom igång, vilket kändes lite tråkigt, men drygt 170 sidor är väl lagom för den här åldersgruppen. Det verkar vara tänkt att bli tre böcker till i serien som jag förstått, det ska bli intressant att följa Mack och hans vänner.

Recensionsexemplar från B. Wahlströms förlag, kan köpas här.

Kommentarer

  1. Hmm, måste nog läsas. Jag fastnade direkt för Michael Grant när jag läste GONE-serien. De böckerna är ju så galet bra så att man inte kan sluta läsa. Men de riktar sig ju till en lite äldre grupp.

    SvaraRadera
  2. Maria: Jag har inte läst dem, men blir ju genast nyfiken närj ag läst den här.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.