Fortsätt till huvudinnehåll

ALMA-priset 2011

På tisdag är det åter dags för utdelning av barn- och ungdomspriset ALMA som delas ut till Astrid Lindgrens minne. Det är ett relativt nytt pris då det började delas ut 2002 efter att Astrid Lindgren gått bort, men jag vågar påstå att det snabbt fått hög status inom litteraturvärlden. DN:s Lotta Olsson skriver i dagens söndagsbilaga om tidigare vinnare. 

Hon som jag anser att Philip Pullman, som var en av två pristagare år 2005, är den bäste hittills. Fast det kan, från min sida, bero på att jag inte läst något från de andra. Tre av pristagarna faller mig genast i smaken:

Ryoji Arai, Japan, 2005
Den här japanske illustratören, som delade priset med ovan nämnde Pullman, lyckades stjäla hela showen vid prisutdelningen 2005 genom att komma 20 minuter för sent iklädd rosa skjorta och röd kavaj. Bilderboken När kommer bussen? beskrivs av Lotta Olsson som en sprallig Becketthistoria och jag bara måste få bläddra i den. 

Katherine Paterson, USA, 2006
Den mest kända av Patersons böcker, Bron till Terabitia (9-12 år), handlar om en fattig pojke som möter en rik flicka om tillsammans ger de sig in i fantasiriket Terabitia. 

Sonya Hartnett, Australien, 2008
Boken Torsdagsbarn (15+) handlar om flickan Harper och hennes familj som försöker överleva depressionen på sin gård. För er som följer med i Lyrans Jorden-runt-utmaning känner ni igen författarinnan då hennes Pojken i soffan kommer med under resan till Oceanien i maj. 

Och vad ska jag göra med det här? Ta mig till biblioteket skulle jag tro.

Kommentarer

  1. Intressanta kandidater- och jag som läser alldeles för lite barn-och ungdomslitteratur skriver upp. Sonya Hartnett ska jag ta en "extra titt" på!

    SvaraRadera
  2. Sonya Hartnett har ju skrivit böcker som klassas som vuxenlitt också så precis där i ungavuxna hmnar hon ofta. har läst mycket hon skrivit och det är inte lätttillgänglig litteratur, men väldigt, väldigt bra och annorluinda.

    SvaraRadera
  3. Nu känner jag att jag absolut måste se till att läsa något av Sonya Hartnett. Jag gillar annorlunda!! Väldigt bra låter inte fel det heller :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.