Fortsätt till huvudinnehåll

ALMA-priset 2011

På tisdag är det åter dags för utdelning av barn- och ungdomspriset ALMA som delas ut till Astrid Lindgrens minne. Det är ett relativt nytt pris då det började delas ut 2002 efter att Astrid Lindgren gått bort, men jag vågar påstå att det snabbt fått hög status inom litteraturvärlden. DN:s Lotta Olsson skriver i dagens söndagsbilaga om tidigare vinnare. 

Hon som jag anser att Philip Pullman, som var en av två pristagare år 2005, är den bäste hittills. Fast det kan, från min sida, bero på att jag inte läst något från de andra. Tre av pristagarna faller mig genast i smaken:

Ryoji Arai, Japan, 2005
Den här japanske illustratören, som delade priset med ovan nämnde Pullman, lyckades stjäla hela showen vid prisutdelningen 2005 genom att komma 20 minuter för sent iklädd rosa skjorta och röd kavaj. Bilderboken När kommer bussen? beskrivs av Lotta Olsson som en sprallig Becketthistoria och jag bara måste få bläddra i den. 

Katherine Paterson, USA, 2006
Den mest kända av Patersons böcker, Bron till Terabitia (9-12 år), handlar om en fattig pojke som möter en rik flicka om tillsammans ger de sig in i fantasiriket Terabitia. 

Sonya Hartnett, Australien, 2008
Boken Torsdagsbarn (15+) handlar om flickan Harper och hennes familj som försöker överleva depressionen på sin gård. För er som följer med i Lyrans Jorden-runt-utmaning känner ni igen författarinnan då hennes Pojken i soffan kommer med under resan till Oceanien i maj. 

Och vad ska jag göra med det här? Ta mig till biblioteket skulle jag tro.

Kommentarer

  1. Intressanta kandidater- och jag som läser alldeles för lite barn-och ungdomslitteratur skriver upp. Sonya Hartnett ska jag ta en "extra titt" på!

    SvaraRadera
  2. Sonya Hartnett har ju skrivit böcker som klassas som vuxenlitt också så precis där i ungavuxna hmnar hon ofta. har läst mycket hon skrivit och det är inte lätttillgänglig litteratur, men väldigt, väldigt bra och annorluinda.

    SvaraRadera
  3. Nu känner jag att jag absolut måste se till att läsa något av Sonya Hartnett. Jag gillar annorlunda!! Väldigt bra låter inte fel det heller :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…