Fortsätt till huvudinnehåll

Vredens tid - Stefan Tegenfalk

En kvinna och hennes dotter dör i en hemsk bilolycka. Några år senare mördas personer som alla ha relation till rättsväsendet på brutala och mystiska sätt. En 60-årig polis oc hen ung praktikant sätts på ärendet, som blir allt större och allt mer komplicerat.


Boken är lättläst och sidorna bara flyger fram när man bläddrar för att få veta vad som ska hända. Jag tycker om de mystiska våldsamma morden men vet inte ritkigt om jag köper att en drog på ett så exakt sätt kan skapa den vreden som den gör. Nu har Tegenfalk i och för sig lagt in ett mord som blev riktat mot fel person pga försenat tåg, men ändå. Jag blir även något besviken när historien helt plötsligt blir väldigt spretig, muslimska terroristgrupper, torpeder och flera olika polisstyrkor blandas i vad som ofta kan kännas som helt olika historier. Han borde nog tagit bort något av delarna för att hålla ihop historien på ett bättre sätt.

Tegenfalk har en hel del intressanta karaktärer, polisen och praktikanten bland annat, men det finns en hel del statiska och stereotypa karaktärer som får stiga åt sidan för att huvudkaraktärerna ska skina. Alla muslimer vill införa islamska lagar i Sverige och alla kringstående poliser är rätt medelmåttiga.

Gillar man milleniumtrilogin och liknande böcker är den här debuten och första delen i trilogin ett utomordentligt bra tips. Tycker man däremot inte om sådana böcker ska man nog låta bli.

Kommentarer

  1. Håller med dig, det är ett våldsamt tempo i denna bok, men inte någon djuplodande läsning. Men spännande är den och jag tror den passa alla som har gillat Milleniumtrilogin,

    SvaraRadera
  2. Monika: Ja men visst är de så. Jag vet många som skulle älska den här :)

    SvaraRadera
  3. Jag vill bara sticka in här att jag inte håller med. Jag håller med om vad du skriver om Vredens tid. I stort. Jag tyckte första halvan var bra, men andra halvan var... ja, kass... Jag läste Milleniumtrilogin och måste säga att den hade mer kvalitet än Vredens tid!

    Och det här med muslimska terroristgrupper... Vad hade de att göra i boken egentligen?? Kändes som att författaren tänkt att det här är aktuellt nu, det måste jag ha med, och sedan tryckt in det på närmsta sida...

    SvaraRadera
  4. Usel bok. Taffligt skriven och fylld med klichéer. Inte alls originell enligt min mening. Tjurig kommissarie som vägar följa regelboken har vi väl sett förr? Och den mer än lovligt korkade Säpo-snuten är rätt svårsmält. Dessutom tycker jag storyn med pappan som kokar ihop en drog för att hämnas sin dotter är är krystad och inte det minsta trovärdig. Förvisso spännande läsning men mer än två av fem får den inte.

    SvaraRadera
  5. Göran: Ja det är inte riktigt min genre, så vet inte riktigt vad jag ska tycka :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.