Fortsätt till huvudinnehåll

Månen och den eviga kon - Jila Mossaed

Jila Mossaed var författare i sitt hemland Iran innan hon kom till Sverige. I hennes debut på svenska, Månen och den eviga kon, skriver Mossaed om Persiens kultur och historia, om hur det är att komma till ett nytt land som i dikten Kulturkrock:

Du sa att
min kjol luktar dygd
och att min kropp smakar tillit
du sa att mina rädslor
skapar en kulturkrock,
att min bild av kärlek
i ditt land är fel.
Min stolthet var
min tilltro till människans ord. 
Du sa att mina varma, djupa känslor
skapar en kulturkrock, det sa du alltid!
Du hade rätt
man får inte älska djupt
man får inte lita på varandras ord
man måste vara en egen individ
du sa att min kärlek till dig är genuin
men att den skapar en kulturkrock ändå!

Hon behandlar även djupa ämnen så som döden och problematiken kring att skriva på ett språk som egentligen inte är ens eget: 

Mitt språk är inte isens språk
mitt språk är öknens och eldens
mitt språk
är en viskning från starka rötter
som ger liv åt de stora träden i öknen. 

Min väska är fylld av opackade drifter
jag vet att skrämda kaniner springer hit
för att färga snön röd av sitt blod
låt mig gråta ibland på mitt eget språk. 

Mossaed skriver på dödligt allvar och med en varm humor med glimten i ögat om vart annat. Hennes dikter överrumplar och berör och jag måste säga att hennes svenska är fenomenal trots att hon enbart bott i Sverige dryga tio år när den här boken gavs ut 1997. Den väcker en hel del funderingar kring historia, kultur och språk. Tänk att inte kunna kommunicera på sitt sätt utan hela tiden känna sig utanför och otillräcklig? Tänk att leva på en plats där man inte känner sig hemma i kulturen och värderingarna...

För er som blir nyfikna på Jila Mossaed, läs gärna mer här där jag skrev om hennes besök på biblioteket i Skövde. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…