Fortsätt till huvudinnehåll

Hetta - Ian McEwan

Michael Beard är för visso nobelpristagare i fysik, men efter sin Bears-Einsteinteori har han inte gjort något världsomskakande inom vetenskapen. Han jobbar med alternativ energi och lever på sitt rykte. Han är dessutom en kvinnokarl utan dess like, han är inne på sitt femte äktenskap när berättelsen inleds. Han har varit konstant otrogen men när hans fru tar sig en älskare vet han inte riktigt hur han ska bete sig. 

Hetta är en rolig roman men samtidigt seriös. Beard är ändå på ålderns höst och det här med åldrande tas upp på ett intressant sätt i tomanen. Tempot är långsamt och läsaren får ta del av långa förklaringar av fysikens fenomen och även gällande Beards kärleksliv. McEwan är påläst och det känns inte fånigt på något sätt att läsa om tänkbara energier utan det mesta är troligt. Jag skrattar högt när han följer med på en polarexpedition och ska ta på sig en massa okända klädesplagg och fly från isbjörnar. 

Däremot lir jag ytterst trött när vi kommer in i del två, några år senare, där Beard för visso fått upp sitt intresse för att jobba med fysik och energi på nytt men det blir lite väl utdragna utläggningar. Beard kämpar för sina teorier men hans relation till kvinnor är honom inte till fördel utan det blir rätt långa inlägg om hur han inte är en feminist och han blir rätt impopulär i pressen. Det blir på något sätt för mycket. En trevlig bok men borde varit kortare. 

Jag har för övrigt lyssnat på den här 12 timmar långa boken via ljudbokstjänsten Laudio. Man köper en bok som man sedan streamar, antingen på dator eller på sin iPhone. Jag lyssnade via telefonen, vilket fungerade perfekt både på wifi och 3G. 

Kommentarer

  1. Den ligger högst upp i min bokhög. Ibland finns andra böcker som tränger sig först i kön, men tanken är att den väldigt snart ska läsas.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…