Fortsätt till huvudinnehåll

The Help - Kathryn Stockett

I början av 1960-talet ser samhället inte alls likadant ut som nu, trots att det bara är 50 år sedan, i alla fall om man ser till rastänkandet. i Jackson Mississippi har de flesta vita familjer en svart hushållerska. Hon har allt som oftast en egen toalett, kanske i garaget, då svartas baciller inte får nå de vita. 

Vi får möta den ensamstående Aibileen och den temperamentsfulla Minny som är goda vänner och jobbar för en varsin vit familj. Vi får även ta del av en vit kvinnas syn på det hela, Skeeter, som inte är gift och vill göra karriär. De tre berättarperspektiven skiljs åt stilmässigt på ett fantastiskt sätt av Stockett, när man läser Aibileens första kapitel möts man av en grov svart sydstatsdialekt som sätter min läsning på engelska på prov. Men jag kom snabbt in i det och jag hade nog inte kunnat tänka mig att läsa den på svenska. 

Vad är det då som gör boken bra? Jo berättelsen om dessa vita familjer och deras hjälp framförs i en kronologisk ordning men perspektiven varvas hela tiden. När man läst en bit in i Skeeter, känner man genast att man vill tillbaka till Minnys smått knäppa Miss Celia för att veta hur det gick. Jag kan inte annat än känna att de tre berättarperspektiven har så mycket gemensamt att jag inte förstår mig på uppdelningen i vita och svarta alls. Och ni som läst, visst är det så att man bara vill hälla en hink med koskit över Hillys huvud? 

Det händer dock en hel del under bokens gång för de svartas situation. Skeeter börjar skiva en bok om hushållerskornas berättelser, med Aibileen och Minny i spetsen. Man känner att det finns hopp om acceptans som leder fram till vår tids tolerans. Några av de vita erkänner värdet av sina hushållerskor och jag hurrade högt när jag läste att de svarta släpps in på de vitas bibliotek till exempel. Det är en väldigt rolig bok samtidigt som den är hemsk och man blir arg, i alla fall jag. 

Kommentarer

  1. Visst är den bra? Min recension dyker upp på fredag tror jag det var :)

    SvaraRadera
  2. Läste och njöt i förra veckan!
    http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/2011/01/help-niceville.html

    SvaraRadera
  3. Bokbabbel: Ja definitivt. Svår kombo det där att det är roligt och allvarligt på en och samma gång. älskade scenen då Minny jagar blottaren i trädgården :)

    Joanna: Då är vi två! =)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.