Fortsätt till huvudinnehåll

Drömfakulteten - Sara Stridsberg

Valerie Solanas gillar inte män, gillar inte hur samhället styrs och hon sköt Andy Warhol. Hon skrev SCUM manifest 1967 (De som kan sin feminism vet att 1968 var ett ganska stort och viktigt år) och det anses vara en av de viktigaste feministiska texter som skrivits. Hon verkar dessutom ha varit helt fullkomligt galen. 

Drömfakulteten handlar om Valerie Solanas och människorna kring henne. Det är en skönlitterär bok, men man får ändå en känsla av att man lär känna den här speciella människan så gott det går i efterhand. Boken inleds med att hon dör runt den 25 april 1988 helt ensam på ett hotellrum i San Fransisco. Därefter varvas handlingen mellan allt från tidig barndom, där hennes far utnyttjar henne sexuellt, till rättegången gällande skjutningen av Warhol, till mentalsjukhuset och till hennes sista dagar i livet. 

Det intressanta med den här boken är inte enbart handlingen, utan man kan tala i evigheter om formen och språket. Stora delar av boken är skrivna i dramats dialogform, vilket jag tycker är skönt då det blir ett snabbt tempo i läsningen och i karaktärernas meningsutbyten. Det finns en framträdande berättare som i dagarna före Solanas död är en av personerna i dialogerna. 1988 verkar vara bokens nutid, medan berättare återberättar det denne skrivit ner för Solanas om tidigare år då berättelsen hela tiden skrivs i du-form, så som "du gör...du ligger på sängen..."osv. 

Solanas är som sagt en ytterst intressant figur. När hon är liten blir hon utnyttjad av fadern och blir lillgammal av det samt av allt ansvar som modern inte tar. Jag får dock känslan av att hon alltid är en liten flicka, även de sista dagarna 1988 då hon ändå är 52 år gammal känns hon som en rastlös liten flicka. Jag kan inte annat än undra om det är hennes uppväxt, alla droger och prostitution som gör att hon blir helt galen, eller ifall det är någon sjukdom som talar. Eller kanske en kombination av båda?

För övrigt finns SCUM manifest sedan i november 2010 på svenska, översatt av, ja just precis: Sara Stridsberg.

Läs även vad Skövde Bokcirkel tyckte om boken här.

Kommentarer

  1. Jag läste också boken ganska nyss, och fastnade också för de partier i dialogform då berättaren talade med henne (medan hon låg och dog, tolkar jag det som). Jag tolkade det som en slags metaberättelse, där Stridsberg försökte komma till tals med den Valerie som hon försökte skriva om.

    Jag vet nästan inget alls om Solanas, men det jag googlade mig till efter att ha läst den här boken stöder min teori om att hon säkert var mycket psykiskt skör från början. Kanske pga övergrepp, kanske förstärkes det av droger etc. Det är svårt att diagnosticera, men något måste det ha varit.

    (Ja, inte för att man måste vara psykisk störd för att skriva SCUM-manifestet, men allt runtomkring.)

    En bra bok var det i alla fall. Bättre än jag vågade tro, för jag brukar inte riktigt fastna för såna där böcker om trasiga kvinnor.

    SvaraRadera
  2. Vixx: Ja då är vi helt på samma bana =) Hon skriver ju väldigt speciellt fröken Stridsberg.

    SvaraRadera
  3. Jag har faktiskt inte last den, har tyckt att den blev sa lovebombad och da brukar jag alltid dra mig lite for att lasa, men nu blev ajg intresserad pa riktigt!

    SvaraRadera
  4. Emma: Ja det är ju kul att man kan inspirera folk =)

    SvaraRadera
  5. För mig tar Stridsberg bara brottstycken ur Solanas verklighet och gör sedan ren och skär fiktion av det, så jag funderade inte alls kring Solanas i sig när jag läste. Men det var intressant att se att det blev tvärtom för dig, att en bok kan öppna för så många olika tankar! Drömfakulteten är ju en av mina absoluta favoritböcker någonsin. För mig är det variationen mellan de olika kapitlena och så språket och den värld som språket bygger upp, som gör boken så himla fantastisk! Har du läst något mer av Stridsberg?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…