Fortsätt till huvudinnehåll

Toffs bok - Kalle Dixelius

På 2460-talet hittas en bok skriven under den mörka tiden på 2200-talet. Tack vare Toff Janne och hans bok vet forskarna lite mer om hur livet såg ut under den här dystra tiden. Berättelsen börjar i Stockholm där Toff bor med sin mamma. Det är förbjudet att läsa och skriva, men Toff vill göra det ändå. När några får nys om hans skrivande kommer han med i en grupp som ska bege sig till Bassebeck som ska vara den starkaste kraften emot Ordningen. 

Toffs bok är en speciell liten historia. Berättarens språk utvecklas från tafatt till litterärt enbart genom att han tränar sig i att läsa och skriva. I början används mer slang och talspåk, som helt är borta i slutet. Mellan Toffs kapitel får vi kommentarer av en litteraturvetare vid namn Muham Bentson som förklarar lite angående varför saker sker och varför berättelsen är så viktig. Det finns även en översättare som ibland kommer in med anmärkningar gällande stavning osv, vilket är ett kul inslag men jag hade önskat höra mycket mer från den personen. 

Jag är kluven till boken. Jag förstår inte varför en översättare, som översatt Toffs tarvliga handstil till klassisk svenska, skulle välja att låta vissa saker vara oöversatta (tex deal som hela boken igenom blir dil). Och det kan vara lite väl många "Varför skriver jag det här ingen kommer att läsa det"-kommentarer från Toff. Jag önskar även att jag kände till Stockholm bättre så man kunde hänga med i de ingående beskrivningar av staden under den mörka tiden. Och i ett så strikt samhälle förstår jag inte riktigt hur den lätta synen på sex kan finnas. Folk knullar i buskar över hela staden och det är inget konstigt att hora ihop för dagens föda.  

Däremot gillar jag detaljerna gällande hur allt blivit och vad som man vet om vår tid. Jag läser med ett leende på läpparna om när Toff citerar den gamla sagan om Lok och Leja, som med tiden blivit lite annorlunda från Star Wars. Och jag gillar ju dystopier, så hela tanken på hur man ska lösa saker och ting efter att vårt tekniksamhälle gått under. Elektricitet är en gåta och flygplan har nog aldrig funnits, eller? 

Kommentarer

  1. Så känner jag med! Man stör sig så på vissa saker men ändå är boken på något sätt väldigt intressant. Fast vissa saker skulle jag vilja göra om, som just det du skriver om att översättaren låter vissa saker vara felaktiga.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…