Fortsätt till huvudinnehåll

Stundens blomma - Ko Un

Det finns tre saker som jag lägger märke till och som intresserar mig när jag läser den här diktsamlingen av den sydkoreanske poeten Ko Un. Det första är naturskildringarna och skildringarna av den sydkoreanska miljön. Jag låter en dikt tala för sig:

Vid vägen
ser en råbock lugnt
på månen i ett vattendrag

Det andra som intresserar mig är de vardagliga inslagen och insynen i sydkoreansk kultur:

En vårkväll hörs ett barn som gråter
En höstkväll hörs någon klappa tvätt
Här
är en plats där folk lever för fullt. 

När jag gick förbi fältet
som de hade gödslat med sin egen skit
bugade jag spontant i vördnad

Det tredje, och det jag gillar allra mest, är Ko Uns sätt att ge döda ting liv. Här är några exempel:

Träden ser på mig 
när jag går hem

*

"Jag har kommit, käraste,
den tunga vintern är förbi"

Hans hustrus grav ler stilla

Det finns egentligen hur mycket som helt att prata om gällande Stundens blomma, och jag gillar det. Jag har fortfarande lite svårt för att jag vet att det är översatt, men det känns inte lika illa som när jag läste haiku. Att samlingen sedan är rikt illustrerad av Ko Un själv är ett stort plus i kanten. Jag får dock en känsla av förakt mot en del saker, så som buddhism och Amerika. USA kan jag förstå, men vadan detta förakt inför vad jag anser vara världens snällaste religion?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo