Fortsätt till huvudinnehåll

Nyårsboklöften?

Jag börjar få lite smått ångest gällande att läsa mer lyrik och dramatik.Hur tusan ska det här gå till?

Efter en titt i bokhyllan ser jag dock vad som kan bli min räddning, Svensk dikt - Från trollformler till Lars Norén. Ett loppisfynd som jag enbart sneglat i. Frågan är då bara hur jag ska angripa detta, 400 dikter som spänner sig över flera hundra år. Ska jag läsa en varje dag? Ska jag läsa en poet i månaden? Ska jag läsa på angående epoken/författaren? Förslag mottages gärna. 

Och hur ska jag göra med dramatiken tänker jag. Men hur svårt kan det vara? Jag hittar Mäster Olof och Gustav Vasa av Strindberg, borde ju kunna börja där. Men finns det något mer nutida att sätta tänderna i? 

Kommentarer

  1. Det finns nog massor. I Malmö sätter man i vår till exempel upp Medealand av Sara Stridsberg. Något att börja med kanske?

    SvaraRadera
  2. Agnes: Ja det låter ju ytterst spännande, men jag vill läsa dramatik...

    SvaraRadera
  3. När jag läser poesi gillar jag att göra det utan några krav. Jag brukar bara ta upp en poesibok och bläddra tills jag hittar något som verkar intressant. Förutom den boken du har kan jag tipsa om Levande Svensk Poesi som jag köpte när jag läste littvet. Faktiskt både en bred och bra samling svensk poesi, och den finns nog på flera bibliotek. Angående dramat skulle jag nog börja med "klassikerna" - det är faktiskt något himla fascinerande med Aristoteles och Eurupides och de andra gamla grekerna, hur otroligt mycket blod/incest/humor de faktiskt kunde klämma in i ett enda drama!

    SvaraRadera
  4. Eli: Jag ska kolla upp diktsamlingen. Har en del av Lagerkvist också. Jag har läst grekerna och gillar det. Har även läst en hel del Shakespeare, Moliere, Strindberg, Brecht, Beckett osv. Men det var några år sedan =) Dario Fo är ju intressant med, var ett tag sedan jag läste nåt av honom.

    SvaraRadera
  5. Åh, Shakespeare! Honom gillar jag också. Nyare dramaförfattare är jag faktiskt sämre på, kanske något jag också skulle bättra på?

    SvaraRadera
  6. Eli: ja jag hittade till lyrik och dramatik på biblioteket idag, men hade svårt att välja...Jag får spana där en gång då jag har mer tid =)

    SvaraRadera
  7. Jag tänkte att du kunde läsa Medealand. . .:)

    SvaraRadera
  8. Agnes: Ja kommer den ut som bok så :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…