Fortsätt till huvudinnehåll

Min blogghörna



Hanneles bokparadis visar upp sin blogghörna och uppmanar oss att hänga på. Jag har ingen given hörna, sitter antigen i datorrummet eller vardagsrummet, som synes på bilden ovan. Jag har alltid en hög med böcker på bordet och så har jag en mini-pc att blogga på. Observera de små post-itarna som jag lappar mina böcker med och mina anteckningsböcker. I bakgrunden skymtar en av mina bokhyllor och den lilla rosa korgen på golvet innehåller en sovande katt.

Kommentarer

  1. Just sådana högar brukar också torna upp sig vid min dator... och vad trevligt med den sovande katten. (Den kanske man kan få se i närbild någon gång?)

    SvaraRadera
  2. Ser lika rörigt ut som hos mig! ;-) Jag ska få ett eget rum som jag ska börja fixa med nästa helg, är det tänkt. Det ska bli wonderbar!

    SvaraRadera
  3. Ingrid: Ja hon är inte direkt skygg så hon kommer med på en och annan bild =)

    Fru E: Ja halva min lägenhet är väl bokrelaterad :) skönt att inte va ensam!

    SvaraRadera
  4. Bokhögen ser inbjudande ut.Det är mysigt med en egen hörna där man har sin laptop, pennor, böcker, anteckningsböcker nära till hands. Snart ska jag visa upp min också.

    SvaraRadera
  5. Bokstödet: Ja till sambons förtret ligger det sånt överallt, men försöker hålla det till soffbordet och skrivbordet. Fast sängbordet ligger på en klar tredje plats.

    SvaraRadera
  6. Och jag tycker mig ana både Granström och Stridsberg? Det ser mysigt ut! /Therese

    SvaraRadera
  7. Holly: Det är Granström, Stridsberg, Dario Fo, Sem-Sandberg, Ko Un och Anna Hallberg :)

    SvaraRadera
  8. Härligt! Både böcker på borde och i bokhyllan. Skymtar inte bara en katt utan också en gitarr! Spelar du?

    SvaraRadera
  9. Monika: Nej, gitarren är sambons. Mina läsfingrar är för stela för att lyckas med några avancerade ackord =)

    SvaraRadera
  10. Det verkar inte helt ovanligt att vi bokbloggare är tillsammans med gitarrspelande män verkar det som... ;)

    Jag önskar att min blogghörna vore lite mer städad så att jag kunde fota den också, men just nu är den ett kaos utan like med alla pluggrelaterade böcker och papper utspridda överallt.

    SvaraRadera
  11. Bokstavlarna: Ja jag har tur som har mer än en hörna, den på bilden är ju egentligen en "tillfällig" hörna :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…