onsdag 26 januari 2011

Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött - Alex Schulman


Alex Schulman är inte en man som intresserat mig det minsta tidigare. Jag har sett honom som en B-kändis som skymtat förbi i min ögonvrå, ibland på TV ibland i en tidning. Han känns som en riktig stropp. 

Folk i min omgivning höjer förvånat på ögonbrynen när jag helt plötsligt ska läsa hans kommande bok Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött
Jag har inte ens läst storsäljaren Skynda att älska. Fördomsfullt tänker jag att det ska bli någon slags bakom-kulisserna-historia med roliga anekdoter och fyndiga formuleringar, vilket det ibland är men det är även en hel del annat. 

Att läsa  Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött ger ömsom en känsla av relationsroman och ömsom en känsla av ett långt blogginlägg. Som jag förstått det har Schulman gått igenom gamla blogginlägg och krönikor från det år boken handlar om så allt verkar vara på plats. 

Schulman är oerhört ärlig i sitt sätt att skriva. Han skriver om obekväma nakenkramar i bastun med en gammal klasskompis han inte minns och ger intrycket av att inte alls ha tänkt på att den här personen, och alla kändisar han skriver om, kan tänkas läsa boken. Han lämnar även ut sig själv på ett förtroendeingivande sätt, han skriver om sin tandläkarskräck och en boksignering utan besökare utan att skämmas. 

Schulman skildrar kändisscenerna med en klackspark, det är inte de som är viktigast i hans liv. Som svensk känner man igen de program han deltar i och de kändisar som skymtar förbi så inga ingående förklaringar behövs. Trots kändisvärldens avlägsna forum finns det en igenkänningsfaktor i det mesta han skriver om. Man kan sätta sig in i de konstiga sociala situationer han hamnat i. Det finns även en hög igenkänningsfaktor även på det privata planet

Boken har även många komiska inslag. Jag kunde inte sluta skratta när jag läste om Elisabeth Höglunds deltagande i Snacka om nyheter där hon inte verkar ha förstått att det är ett humorprogram utan tror att det är ett seriöst nyhetsprogram. Schulman bjuder även på sig själv genom att till exempel beskriv hur han, dyngrak, gestikulerar med sig sin egen spegelbild och tro att det är en person som står mitt emot honom. 

Boken är dock inte någon komedi. Emellanåt blir Schulman filosofisk och beskriver en existentiell ångest som fångar mitt intresse och det är de här episoderna som får mig att faktiskt bli intresserad av honom som människa. Han är rätt smart mellan varven. Flera återblickar till hans uppväxt skildrar just detta; en bilolycka, obehagliga upplevelser hos tandläkaren, en olycka där han skar upp benet och så vidare. Även en del samtida skildringar, så som en "vad-fan-gör-jag-här"-känsla under en medverkan i TV-programmet Singing bee. 

Slutligen finns det även mycket kärlek i boken. Schulman avgudar sin Amanda och deras dotter Charlie. Jag tror att svenska män kan lära sig en hel del om romantik och relationer från den här mannen. 

Det enda jag egentligen stör mig på är ett hafsigt kapitel emot slutet. Det blir lite väl babbligt och hoppar mellan olika händelser/tidpunkter. På ett ställe kommer det plötsligt en metakommentar från Schulman där han mitt i texten börjar fundera över ifall han skrivit en nyss berättad anekdot tidigare vilket sedan övergår i en anekdot om en gång då han under en och samma kväll berättar en och samma sak två gånger för samma sällskap. Onödigt rörigt. 

Det sammanlagda intrycket är att boken är som en välskriven och välkomponerad blogg som är rolig, allvarlig, utlämnande och kärleksfull. Snabbläst och lättillgänglig.

8 kommentarer:

  1. Jag var heller intresserad av denna man tidigare men jag har blivit nyfiken på honom efter att min pojkvän sagt att hans "skynda att älska" var underbart. Min pojkvän tyckte inte om honom heller tidigare.

    "Jag tror att svenska män kan lära sig en hel del om romantik och relationer från den här mannen."

    ... nu är jag väldigt nyfiken på denna!

    SvaraRadera
  2. Lagomalmo2: Ja jag borde väl läsa den med nu och se om jag fortfarande står vid mina ord =)

    SvaraRadera
  3. Jag har inte tyckt han varit för sympatisk tidigare men när jag såg honom på Skavlan i fredags ändrade jag mig. Den boken vill jag också läsa

    SvaraRadera
  4. Här har du en till Schulmanskeptiker som tvingats omvärdera inställningen till, well, kanske inte nödvändigtvis hans offentliga persona utan hans kvaliteter som författare. Sträckläste boken med den hopplöst långa titeln i badet igår kväll och gillade, om än inte reservationslöst. Ska försöka hinna skriva recension i veckan (impulsköpte den igår och hade helt missat att det var recdatum idag).

    Visst är det kul när ens fördomar kommer på skam!

    SvaraRadera
  5. Jag avgudar honom och MÅSTE läsa den boken. Har läst skynda älska och grät redan efter 50 sidor;)

    SvaraRadera
  6. Bokstödet: Ja han kanske blivit lite mer eftertänksam sedan han blev pappa?

    Helena: ja precis, han skriver ju bra. det berör och är roligt utan att vara pretentiöst. Ser fram emot din recension :) Jag tänker inte börja se hans tv-framträdanden eller läsa hans blogg men böckerna kommer jag nog att läsa.

    Jenny: Då tycker jag att du ska gå och inhandla den på en gång :)

    SvaraRadera
  7. Vill ni ha tips till er bokcirkel så kika gärna in på min hemsida www.sannajuhlin.webgain.se
    och läs om min romandebut. Jag står gärna till tjänst och svarar på frågor ifall ni väljer att läsa min bok. Det skulle bara vara roligt :0)

    SvaraRadera
  8. Sanna: Jag har läst lite om din roman tidigare och den låter onekligen intressant. Tack för din kommentar!

    SvaraRadera