Fortsätt till huvudinnehåll

Lilla Stjärna - John Ajvide Lindqvist

I en grop i skogen hittar en gammal avdankad musiker vid namn Lennart ett litet barn. Flickan gråter inte, ger inte ens ifrån sig normala bebisljud men hon kan sjunga. Hon kan ta ton och har gehör som inte är av denna värld. Lennart och hans fru Laila gömmer barnet i källaren där hon växer upp och blir allt konstigare för varje dag som går. Hon pratar knappt och hon äter bara barnmat. Lennart intalar flickan att hon måste hålla sig inomhus, annars blir hon uppäten av de stora. Av parets vuxne, halvt kriminelle son får hon namnet Theres. 

I en annan familj föds en till synes normal liten tjej i en helt normal svensk familj. När vännen Johannes flyttar och högstadietiden börjar förändras Theresa. Hennes tillvaro blir allt mer problematisk och hon känner sig ensam och utanför. 

De två flickornas öden knyts ihop via ett gemensamt intresse för dikter och musik och den ultimata  vänskapen är ett faktum. Deras mod byggs sakta upp medan de inser vad de ska göra med sina liv och vad som får de att bli lyckliga. 

Ajvide Lindqvist har ett sätt att skriva på som orsakar förvrida ansiktsminer hos sin läsare och Lilla Stjärna är inget undantag. Däremot har han nu gett sig av ifrån det övernaturliga och in på det psykologiska och det fungerar precis lika bra. Inledningsvis får vi en proleps där man får reda på att någon hemskt kommer att ske på Skansen. Jag tänker genast att jag inte vill veta detta, men ju mer jag läser desto mer förstår jag att jag nog inte riktigt fick någon information i detta inledande kapitel men att jag ville veta mer. 

Beskrivningen av Theres är fantastiskt bra. Man får en ruggig känsla av att något är riktigt snett men samtidigt känner man sympati med den här vilsna varelsen och undrar hur det hade gått om hennes riktiga föräldrar valt att uppfostra henne som ett vanligt barn. Jag hoppas att boken inte kommer att filmatiseras eftersom hennes röst inte ska vara av denna värld så det blir svårt att gestalta det på film  Något som däremot är oerhört störande är när hennes fattiga talförmåga gestaltas i dialog, ungefär som med bebisspråk. Det hade jag gärna sluppit helt och fått det förklarat i brödtexten i stället. 

Lilla Stjärna är en våldsam och blodig historia. Slutet är något hafsigt och inte alls lika ingående beskrivet som resten av boken, men jag tror inte att någon som läser den här boken någonsin kommer att kunna se en verktygslåda (särskilt en borrmaskin) utan att få vidriga associationer. 

Kommentarer

  1. Jag håller med dig, det är verkligen en vidrig bok men ändå så fantastiskt bra!

    SvaraRadera
  2. Metta Karlsson27 december 2010 11:47

    Eli: Ja man skäms nästan lite över att man gillar det :)

    SvaraRadera
  3. Lovande. Låter definitivt som något jag skulle gilla.

    SvaraRadera
  4. Metta Karlsson28 december 2010 16:17

    Calle: Ja frågan är ju om den är störd nog. Den är ju lite åt American Psycho-hållet, men inte helt där ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo