Fortsätt till huvudinnehåll

Forum för Prosa och Poesi del 2

Då var det åter dags för författarbesök i lilla Skövde och temat för kvällen var tradition. Först ut var Jila Mossaed:





Hon kommer från Iran och läste upp dikter som handlade om sorgliga och hemska saker från hennes tradition, men även om roliga saker som varför hon aldrig kan lära sig att uttala bokstaven ö. Tänkvärt om livet u exil, och framförallt att skriva på ett språk som inte är ens eget.

Näst på tur var Märta Tikkanen:





Denna fantastiska människa! Hon berättar om sin senaste bok, Emma & Uno, som hon själv kallar en dokumentär roman. Hon samlade ihop allt material hon fick tag på och fyllde i vissa luckor och hon berättar ingående om både arbetet samt om berättelsen. Det är svårt att inte leva sig in i hennes facinerande och pålästa berättelse. Bibliotekarien annonserar efter frågestunden att hon har nio ex av boken och jag rusar fram för att ställa mig som tvåa i signeringskön. Hon blir intresserad av mitt ovanliga namn och jag berättar att jag är isländsk och att farfars släkt är ifrån och fortfarande bor i en fiskeby. Jag säger "Det kanske man borde skriva en bok om" och Märta ler, ser på mig, och säger "Prata med Farmor och Mormor så länge de finns i livet". Många blev tyvärr utan bok, men jag stoltserar med en Dagens signering:





"Metta - Märta Tikkanen 4.10.2010 Skövde" i Emma & Uno. Nu känner jag bara att den måste läsas på den fagra finlandsvenska Märta talar, ungefär som jag känner att jag läser Bokbabbel på finlandssvenska efter bloggträffen på bokmässan.

Kommentarer

  1. hurra för Märta tänker jag, och sen "Va? Du också?". Tydligen gör även EnligtO det :D Men hur?

    SvaraRadera
  2. Hahaha ja men man tänker/läser väl med nån slags "rikssvenska"som blir oerhört opersonlig när man vet att skribenten har en utpräglad dialekt. Blir lite samma med skånska, gotländska, norrländska osv. Lättare att läsa saker av folk som man aldrig hört helt enkelt :)

    SvaraRadera
  3. Väldigt fin sida! Du skulle väll kunna besöka min blogg också där jag håller på att skriva en bok. Har kommit en bit på vägen i boken. Har lagt upp en prolog läs gärna den.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…