Fortsätt till huvudinnehåll

Dystopier? Ja tack!

Har precis bevittnat senaste avsnittet av Babel på min iPhone i min säng innan jag ens gick upp. Lyx.


Ett av programmets teman var just dystopier, vilket är en genre jag har en förkärlek för. Jag vet inte riktigt varför det är så fascinerande, kan det vara för att fantisera om hur illa människan kan bete sig mot sin omvärld? Eller är det enbart för att förundras över hur författaren lyckats först fantisera ihop den här världen och sedan lyckas knyta ihop det?


Jag börjar genast rota igenom minnet efter vad jag tidigare läst. Kallocain av Karin Boye, William Gibsons Virtual light och Neuromancer, Processen av Kafka osv. Och vad har jag i hyllan som jag inte läst? Jag måste med lite skam i rösten erkänna att jag aldrig läst 1984, vilket mest beror på att som jag förstått det så är den inspirerad av Kallocain, som jag ju läst. Och ner jag nu skriver detta i klartext så känner jag att det är en korkad anledning och att jag borde läsa den på en gång. Eller i alla fall snart. Jag har även Ray Bradburys Farenheit 451 liggande som jag måste läsa. Jag har, för att nämna något lite nyare, Hungerspelen på läslistan också.

När jag sitter och tänker på det här med den dystopiska fascinationen kan jag inte låta bli att glida in lite på utopier. Jag har någon slags spärr här som inte får mig att tänka så långt, det måste bero på min första högskolekurs någonsin, som var en idéhistorisk käftsmäll vid namn Framsteg och Förfall. Vi läste givetvis Thomas Mores Utopia från 1500-talet såväl som den antika Staten av Platon och Bacons New Atlantis. Trots att verken är utopiska i sig, känns det som att författarna haft intentionen att kritisera det rådande samhället mer än att skriva en trevlig historia om glada människor. Och det handlar alltså om skrifter som är flera hundra år gamla, till och med tusentals år gamla. Det är givetvis inget fel på gamla texter, tvärt om, men finns det inga nyare utopier som kan få mig att ta mig ut idéhistoriespärren och börja intressera mig för genren?  De verk jag hittar är oftast skildrare av två olika världar, en utopisk och en dystopisk, de renodlade utopierna verkar gå att räkna på en hands fingrar. 

Så, tillbaka till frågan om varför dystopier fascinerar. Är människan, i synnerhet författare/läsare, så självdestruktiva så att det utopiska inte är av intresse utan att vi enbart vill läsa om misär och en förstörd värld? För inte tror jag att man läser det för att lära sig vad man inte ska göra för mänsklighetens överlevnad.

Kommentarer

  1. Bokmania / Ivana Eklund17 oktober 2010 16:21

    Den senaste i raden av dystopier är Atwoods "Syndaflodens år" som kom ut för en dryg vecka sedan. Den är en fristående fortsättning på Oryx och Crake. Jag har läst den men inte blivit särskilt imponerad, tyvärr.

    SvaraRadera
  2. Metta Karlsson17 oktober 2010 17:56

    Då ska jag kanske undvika den då =)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo