Fortsätt till huvudinnehåll

Bloggare eller kritiker. Vem bryr sig?

De senaste dagarna har inlägg gällande bokbloggares svar på kritikernas syn på bloggandet haglat in över oss. Med risk för upprepningar tänker jag inte göra något långt inlägg i debatten, utan det finns flera bra inlägg att läsa till bokbloggarnas försvar:


 Bokmania
Vixxtoria
Enbokcirkelföralla
Lyrans Noblesser


med flera. Jag följer dessa bloggar dagligen och tycker de är bra och håller hög klass.


Så vad tusan ska man tycka om det här? Är bloggarna amatörer och de som skriver på DN:s kultursidor proffs? Det enda jag finner som stödjer den här banala indelningen är väl att kritiker får betalt, bloggare gör detta på sin fritid. Jag skulle hemskt gärna få betalt för att läsa 40 timmar i veckan, men nu har jag ett annat jobb och väljer vad jag läser med någorlunda omsorg. Jag läser ofta tidningarnas recensioner och undrar "Vad tusan är det som gör den här personen mer legitim i bokvärlden än vad jag skulle kunna vara?" Berättelser är inget nytt, de har funnits med oss troligen så länge som vi funnits. Alla människor har ett behov av att berätta och tycker det är intressant att höra på berättelser, vare sig det är nyheterna på TV eller en högtravande kulturdebatt. Vi hör sagor, ser på filmer och lyssnar på släktingar berätta anekdoter innan vi själva kan prata. Borde då inte alla människor vara lika lämpade att recensera de berättelser man får tilldelade eller tar till sig? Och framför allt, tar man inte till sig ett litterärt verk (eller annan berättelse) än mer om man funderar kring det, jämför det med annat man läst och diskuterar det med andra?


Bokbloggare hyllar inte allt de läser, de bloggar jag följer är ofta kritiska mot både egna val och recensionsböcker vilket ofta får mig att tänka om vad gäller mina val. Jag kan också säga att bokbloggarna hänger med bra i nyutgivningen samt i alla prisutdelningar. Ja känner ofta att kritikerkåren hyllar böcker bara för att de vunnit pris, medan bokbloggare lätt kan ta ner dessa verk på jorden. Jag har till exempel läst både bra och mindre bra reaktioner gällande Mario Vargas Llosas verk (däribland min egen recension).



Och till slut, vem bryr sig? Som kulturvetare, litteraturvetare, språkvetare och allt annat jag kan titulera mig som efter långt över 300 högskolepoäng så tycker jag att allt som främjar och sprider kultur samt läsande ska hyllas. Kulturen har en tendens att falla bort i alla besparingar och stress i samhället och alla som går emot detta på något sätt ska sträcka på sig lite extra och känna sig stolta. En stor applåd till alla författare som fått någon enstaka person som aldrig läst en bok att börja läsa. En stående ovation till alla bokbloggare och kritiker som gett någon ett boktips och fått någon att bli sugen på att läsa en bok de tyckt om. Heja Bokbabbel som läser böcker som en tok och recenserar därefter. Heja Enbokcirkelföralla som ordnar bokcirklar på sin sida och på facebook för de som annars inte kan delta i detta fantastiska forum. Heja alla bokbloggare som kommer med utmaningar så som jorden-runt-läsning hos Lyran, lyrikutmaning av enligt O och liknande som får oss att vidga våra vyer.


Så sluta bråka och inse att vi alla borde ro i samma riktning i vår gemensamma båt.




Kommentarer

  1. Bokbloggare gör livet roligare, sprider läsglädje.

    SvaraRadera
  2. Exakt, kunde inte sagt det bättre själv. /Therese

    SvaraRadera
  3. Å vad jag håller med! Det gör jag faktiskt! Nu gruppkramas det i kommentarsfältet... Hoppas inte det gör något. ;-) Jag förstår inte varför det ska bli "bråk", vi brinner ju alla för det skrivna ordet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…