Fortsätt till huvudinnehåll

Lästa Nobelpristagare

Jag härmar Enligt O och listar de Nobelpristagare jag läst:

1907 Rudyard Kipling (Storbritannien)
1909 Selma Lagerlöf (Sverige)
1916 Verner von Heidenstam (Sverige)
1931 Erik Axel Karlfeldt (Sverige)
1946 Hermann Hesse (Schweiz)
1948 T.S. Eliot (Storbritannien)
1950 Bertrand Russell (Storbritannien)
1951 Pär Lagerkvist (Sverige)
1953 Winston Churchill (Storbritannien)
1954 Ernest Hemingway (USA)
1957 Albert Camus (Frankrike)
1962 John Steinbeck (USA)
1964 Jean-Paul Sartre (Frankrike)
1969 Samuel Beckett (Irland)
1974 Harry Martinson (Sverige)
1978 Isaac Bashevis Singer (USA)
1982 Gabriel García Márquez (Colombia)
1983 William Golding (Storbritannien)
1993 Toni Morrison (USA)
1997 Dario Fo (Italien)
1998 José Saramago (Portugal)
1999 Günter Grass (Tyskland)
2000 Gao Xingjian (Kina)
2001 V.S. Naipaul (Storbritannien)
2002 Imre Kertész (Ungern)
2003 J.M. Coetzee (Sydafrika)
2004 Elfriede Jelinek (Österrike)
2006 Orhan Pamuk (Turkiet)
2009 Herta Müller (Tyskland)

Jag konstaterar genast att jag och enligt O har många gemensamma lästa och flera som hon vill läsa har jag läst och tvärtom. Det var ju lite intressant. Kan ju även konstatera att jag läst fler än jag trodde. 29 stycken, jag hade nog gissat på 15. Tyvärr blir listan på lästa tätare ju närmare vi kommer nutid, vissa riktigt tidiga har man ju inte ens hört talas om. Man kanske ska börja från början och klämma samtliga innan man dör? Då ska vi se, 1901, Sully Prudhomme. Någon som har något av honom i sin bokhylla som man kan få låna?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…