Fortsätt till huvudinnehåll

Gamla minnen

Som jag pratat om tidigare så var det en hyfsat stressig tid då jag läste litteraturvetenskap med upp emot 7 romaner att läsa per vecka. Läsupplevelsen var ju kanske inte så trevlig, men effektiv var man.

Det som var bäst och det jag kan sakna är seminarierna då vi i grupp satt och diskuterade varenda bok. För att markera viktiga ställen använde jag alltid post-its som jag antecknade på, ibland så noggrant att jag hade lika färger för olika frågor/ämnen.

Tro det eller ej men jag saknar faktiskt markerandet ibland, när man stöter på något som man vill kunna komma tillbaka till eller liknande. Jag har faktiskt kvar alla lappar i de böcker jag läste under min studietid så dem har jag en tendens att gå och bläddra i emellanåt, allt för lite gamla goda minnen.

Jag kanske ska starta upp med det igen?

Kommentarer

  1. åh, blir alltid så imponerad när jag ser sådana där böcker, ser så proffsigt ut, som om du tänkt mycket. nuförtiden sätter jag in minipostits i de böcker jag ska recensera till tidningar, tycker det är trevligt att ha dem kvar även efteråt, där finns t.ex. fina citat och så. men ja, kanske jag borde ha post it-förpackningen med mig även när jag läser en vanlig bok :)

    SvaraRadera
  2. Ja det är ju just det, man behöver nästan ha en anledning att lappa sina böcker. Recensera, seminarer, läscirkel osv, jag vet inte riktigt vad jag skulle ha det till såhär till vardags :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…