Fortsätt till huvudinnehåll

Århundradets kärlekssaga - Märta Tikkanen

Sedan examinationen i litteraturvetenskap har jag inte läst någon lyrik alls. Inte förrän nu fem år senare fick jag för mig att ge mig på det igen.

Tikkanens Århundradets kärlekssaga är en diktroman om en alkoholists hustru och hennes kamp i vardagen. Det handlar om barnen, ansvaren, alkoholens (o)logik, ensamhet och framför allt kärlek. Det är inte helt lätt att recensera den här boken så jag låter den tala för sig själv:

En tid
gömde jag flaskor
och tömde hastigt ut
små skvättar
i blomkrukor och askkoppar
och genom fönstret
så fort du vände ryggen till

Numera struntar jag idet
Ju fortare du häller i dej
dess snabbare slocknar du
och dess förr kan jag fortsätta
med det jag hellre vill göra
än sitta och lyssna på
dina monologer
läsa för barnen
läsa själv
eller helt enkelt sova
för mej själv

Dessutom behöver man inte
vänta länge numera
när du blir full
av en fingerborg
och genast spyr
och slocknar

Praktiskt
Man sparar både tid
och pengar

(Tikkanen, Århundradets kärlekssaga, Månpocket 1978 s.34-35)

Jag gillar tempot och språket, det är inte högtravande alls. Berättelsen passar dessutom alldeles utmärkt i det här formatet, det behövs inga utsvävande beskrivningar för att läsaren ska veta vad det handlar om.

Jag blir sugen på mer lyrik av det här slaget, några tips?

Kommentarer

  1. inte heller jag läser nästan någon lyrik men den här är sååå bra!

    SvaraRadera
  2. Metta Karlsson16 september 2010 21:55

    Ja och nu vill jag ha mer! Funderar på att läsa den igen före författarbesöket 4/10 :D

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo