Fortsätt till huvudinnehåll

Århundradets kärlekssaga - Märta Tikkanen

Sedan examinationen i litteraturvetenskap har jag inte läst någon lyrik alls. Inte förrän nu fem år senare fick jag för mig att ge mig på det igen.

Tikkanens Århundradets kärlekssaga är en diktroman om en alkoholists hustru och hennes kamp i vardagen. Det handlar om barnen, ansvaren, alkoholens (o)logik, ensamhet och framför allt kärlek. Det är inte helt lätt att recensera den här boken så jag låter den tala för sig själv:

En tid
gömde jag flaskor
och tömde hastigt ut
små skvättar
i blomkrukor och askkoppar
och genom fönstret
så fort du vände ryggen till

Numera struntar jag idet
Ju fortare du häller i dej
dess snabbare slocknar du
och dess förr kan jag fortsätta
med det jag hellre vill göra
än sitta och lyssna på
dina monologer
läsa för barnen
läsa själv
eller helt enkelt sova
för mej själv

Dessutom behöver man inte
vänta länge numera
när du blir full
av en fingerborg
och genast spyr
och slocknar

Praktiskt
Man sparar både tid
och pengar

(Tikkanen, Århundradets kärlekssaga, Månpocket 1978 s.34-35)

Jag gillar tempot och språket, det är inte högtravande alls. Berättelsen passar dessutom alldeles utmärkt i det här formatet, det behövs inga utsvävande beskrivningar för att läsaren ska veta vad det handlar om.

Jag blir sugen på mer lyrik av det här slaget, några tips?

Kommentarer

  1. inte heller jag läser nästan någon lyrik men den här är sååå bra!

    SvaraRadera
  2. Ja och nu vill jag ha mer! Funderar på att läsa den igen före författarbesöket 4/10 :D

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…