Fortsätt till huvudinnehåll

I Japan läser man i tunnelbanan


Så hur kommer det sig att jag läser en japansk bok av en japansk författare som ingen hört talas om?

Det måste nog tas från början.

Den första juli i år reste jag med min älskade sambo till andra sidan jordklotet och besökte Japans huvudstad Tokyo. Stadens kollektivtrafik är en hel vetenskap bestående av tåg, tunnelbana, buss, monorail och flertalet olika bolag som driftar de olika färdmedeln. Vagnarna är ofta fulla och det sägs att det finns handskbeklädda personer som jobbar med att enbart trycka ihop folk i vagnarna så det går in fler. Cirka två miljoner människor passerar varje dag stationen Shinjuku i östra Tokyo. Japaner åker kollektivt och det gör de ofta.

Japanerna tycker också om att hålla sig sysselsatta när de åker kollektivt. De sover, de spelar tv-spel, de sms:ar med sina mobiler och en och annan tar upp en bok.På flera tåg/metrostationer finns det en bokhandel vid namn Book Express. Dessa relativt små butiker kryllar av japaner och säljer all möjlig litteratur; en dröm för en boknörd trots att man inte förstår ett enda japanskt tecken. Jag insåg direkt att jag var tvungen att köpa med mig en boksouvenir hem och försöte få tag på Berättelsen om Genji men den kände japanerna inte till. I stället köpte jag en bok som låg etta på topplistan utan att ha en aning om vad det är och det blev just en bok av Keigo Higashino som jag inte vet namnet på. När jag kommer hem och googlar på författaren hittar jag att han är en prisad och populär japansk deckarförfattare som skrivit massor. Dock hittar jag enbart en bok att få tag på här och den är på engelska och det är just Naoko.

Okänd bok av Keigo Higashino

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…