Fortsätt till huvudinnehåll

Forum Poesi och Prosa del 1

Ikväll var det så dags för höstens första forum för Poesi och Prosa på stadsbiblioteket i Skövde. Som jag tidigare skrev här så var Knausgård tyvärr inte med på grund av sjukdom i familjen. Robert Kangas Fick i ställer sällskap av Elisabeth Rynell.





Elisabeth inleder det hela med att prata om en artikel av Göran Hägglund vid namn Verklighetesn folk, som även är kvällens tema. Hon tycker mest att han missar hela poängen då han talar om enskilda människor som förstör verklighetens folk medan han borde prata om til exempel reklamjättarnas påverkan på den vanliga människan.


Därefter stiger Robert upp ur sin stol för att berätta om sin senaste bok De där somrarna som kommer ut i slutet av september. Den utspelar sig på obestämd ort i Värmland och utspelar sig på 60-talet. Han beskrev den själv som "Den hittills mest självbiografiska bok jag skrivit samtidigt som den är den mest fiktiva" med förklaringen att han blandat verkliga händelser såpass mycket med varandra så man vet inte vad som handlar om honom och vad som inte gör det.


Han är en mysig man som ödmjukt berättar om sin nya bok och sedan läser ett avsnitt ur den. Mitt i läsandet tittar han upp och säger "Hörs jag?" lite lagom tankspritt.



Därefter är det Elisabeths tur igen. Hon talar något hackigt och verkar lite osäker men när hon väl sätter igång och läser två avsnitt ur sin bok Hitta hem så lever hon sig in så hon ser gråtfärdig ut och nästan spottar i mikrofonen. Hennes bok utspelar sig från mitten av 50-talet och genom 60-talet i en förort till Stockholm. Hon beskriver sig själv som en rotlös person då båda hennes föräldrar flyttade till Stockholm och berättade om ett liv de tidigare levt på landet som inte existerar i storstaden. Hon berättar även att detta drev henne till att flytta till norrland i vuxen ålder, där hon blevkvar i många år innan hon nyligen flyttade tillbaka till Stockholmsförorten.


Tvåför mig tidigare helt okända författare gav mig en trevlig litteraturupplevelse. Båda två var otroligt sympatiska och jag blev intresserad av att läsa deras böcker på en gång. Jag är dock fortfarande lite skeptisk till att dessa båda skulle ha skrivit böcker, då jag har någon surrealistisk syn på författare som magiska varelser som bara trollar fram böcker med sinenorma medfödda talang. Menjag ser fram emot nästa del som kommer gå av stapeln 4/10.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…