Fortsätt till huvudinnehåll
Lördagen blev en regnig dag, vilket passade alldeles utmärkt för läsning av Halva liv. Sambon fick dock för sig att ta sig an min bloggdator då han ansåg att den behövde uppdateras. Det gick inte riktigt enligt planen och datorn var ifrån mig större delen av dagen.

Nu är den dock åter i bruk och jag har även hunnit läsa en hel del, har ungefär en tredjedel kvar.

Innan jag har läst klart "Halva liv" och skriver om den, tänkte jag under tiden dela med mig av varför jag läser just den. Jag har inte läst någon av Mats Strandbergs tidigare romaner (två stycken) och kände inte ens till honom. Den enda anledningen är att boken är med i programmet "Svenska Hollwoodfruar" på TV3. Eller rättare sagt så presenterar en av fruarna, Maria Montazami, "Halva liv" som vinnare av årets bok på gaygalan. Namnet på boken fastnade helt enkelt eftersom Maria inte kunde minnas vad den hette utan alla runt om kring henne fick upprepa namnet gång på gång innan hon gick på scen. Nästa gång det var dags att inhandla nya böcker så slank pocketversionen ner i den virtuella kundvagnen på min favoritbutik på nätet.

Ni kan själva läsa om vad Mats tyckte om galan här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…