Kulturloggen

"Reseng hittades i en soptunna. Eller, vem vet, han kanske föddes i en soptunna"

Reseng är yrkesmördare, han dödar på beställning och förser Den Lurviges krematorium med kroppar att bränna så att han går runt. Som liten togs han om hand av en lönnmördarledare, Gamle Tvättbjörn, vars högkvarter är ett stort bibliotek. Högkvarteret må vara ett bibliotek men det är ingen som läser och bibliotekarien har inte mycket att göra. Reseng har länge utfört sina order som han blir tillsagd, men en dag låter han en av sina måltavlor får lite svängrum i sin avrättning och sedan ändras allt.

Det här är en berättelse full av absurda drag, på ett bra sätt. Att mörda folk som yrke är normen i Resengs liv och det leder till att kontexten blir väldigt lustig. Att diskutera arbetsförhållanden och människors levebröd utifrån att mörda folk blir helt enkelt förvriden. Till exempel diskussionen om vad som händer med avdankade yrkesmördare:

"Planläggarna såg på legosoldater och lönnmördare som…

Sara Stridsberg och Jonas Hassen Khemiri har i sina nya romaner ett sökande på olika frågor. Khemiri hittade inspiration till sin Pappaklausulen då han var hemma med sina barn och började undra vad som är en god förälder. Stridsberg börjar ofta med starka, frätamde bilder som hon inte kommer förbi men med den nya boken Kärlekens Antarktis var det snarare en röst. Det är inte en roman om da Costa-fallet utan handlar om en anonym mördad flicka, även om man görna får läsa in flera liknande fall om man känner för det. Rösten kommer lite ifrån en karakär från hennes tidigare roman Beckomberga. Båda författarna är överens om att de dock inte direkt fått svar på sina frågor. 
Khemiri hörde flera av sina döda personer, alltså de han personligen förlorat, i Stridsbergs bok. Kanske handlar det om att litteraturen bevarar de döda, gör att de fortfarande ändå finns kvar. Döden kan inte vara slutet om de döda kan berätta. Så som döden alltid är slutet i det verkliga fysiska livet. Stridsberg försök…

Matt Haig är en riktig mångsysslare, han har skrivit för barn, för vuxna och även facklitteratur. Hans senaste bok How to stop time handlar om en historielärare som inte åldras normalt utan har levt ihenom århundraden själv. 
Han tänker själv att hans böcker handlar om outsiders, både om uppebara sådana som utomjordingar eller mindre synbara. 
Romanen är på något sätt en klassisk kärlekshistoria, men den är också lite thriller och lite science fiction. Haig är inte förtjust i genre utan väljer medvetet att blanda hej vilt. Han ser hellre att han skriver en bok mer än en specifik genre. 
Varför är Haig så intresserad av tid? Det bottnar i hans egen psykiska sjukdom, de tre år han led av depression kändes så oerhört långa att han känner sig som 400 år gammal. Vi känner oss alla något utanför tiden. Vi är grottmän som försöker leva i den här moderna världen där vi inte riktigt passar in. Vi lever halvt i den riktiga världen och halvt i sociala medier. Vi är konstant distraherade och tycker …

Pija Lindenbaum, Emma Adbåge, Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck.
Vad bidde det då? är Pija Lindenbaums senaste bok och är baserad på den klassiska berätterlen om mästerskräddaren. Varför tog hon aig just den klassikern? Hon tycker helt enkelt väldigt mycket om den. Den börjar där den slutar, saknar sensmoral och är helt enkelt knäpp. Hon har gjort om skräddaren till en kvinna men det är egentligen inte skräddaren som är intressant utan den lille mannen aom kommer dit. 
Bjärbo och Adbåge har gett ut Samtidigt i min låtsasvärld där huvudkaraktären hamnar i olika situationer och så fantiserar om hur det skulle se ut i samma situation i sin låtsasvärld. Det startade med att de skickade meddelanden till varandra med just ”samtidigt i min låtsasvärld” som så mynnade ut i en boktitel. 
Men varför gör man en barnbok utan barn? Bjärbo och Adbåge hade skissat på ett barn först men ändrade sig till en mamma. Det finns då barn men bara i periferin. Någonstans bottnade det i att vuxna och barn dagrömm…

2018 års ALMA-pristagare Jacqueline Woodson blev otroligt förvänad över att vinna priset då hon inte visste att det kunde gå till en amerikan. Hon har också blivit vald till läsambassadör hemma i USA så den senaste tiden har krävt en hel del självomhändertagande mitt i all uppståndelse. 
Hon debuterade under tidigt 90-tal och har en tydlig egen ton i sina barn- och ungdomsböcker. Hon tycker inte att hennes böcker tar upp särskilt svåra ämnen då det är ämnen aom vi pratar om varje dag. Hon sätter sig inte ner för att skriva något svårt, livet är svårt, hon skriver om det hon känner för. Hon vill vara en berättare, inte hamna i en box med etiketten barnboksförfattare eller ungdomsboksförfattare utan hon skriver det hon vill. Hon hittade sin röst i att skriva för unga, men ibland vill hon berätta om en vuxen somser tillbaka på ungdomen också. Hon vill berätta för alla.
Hon älskar södern och flyttade därifrån aom liten men har insett att många inte vågat berätta om tiden där förrän efter de…

Just nu sker en stor utveckling från det skrivna ordet till ljudmediet. Theodor Kallifatides, Linda Skugge, Johan Svedjedal, Åsa Selling och Per Naroskin samtalar medd moderator Jenny Aschenbrenner diskuterar ämnet.
Kommer ljudboken slå ut den tryckta boken? Panelen tror inte det. Det är svårt att hitta en ljudbok, det krävs ett verktyg, och det kanske inte är ett forum för facklitteratur. Kallifatides menar att det finns nog folk som inte gillar det här med att en uppläsning ändå blir en tolkad berättelse, att det blir en annan berättelse. Han vill att hans böcker ska läsas av läsaren. Inte bli uppläst.
Räknas ljudbok aom läsning? Återigen ska man kanske inte likställa dessa två utan det är två velt skilda sätt att ta till sig betättelser. Ljudboken har varit en uppläsning av tryckt text men numera finns det berättelser som kommer direkt som ljudbok. Det är också en stor skillnad på vilka sinnen som jobbar mär man lyssnar än läser. Ofta lyssnar man när man gör annat, det gör man inte n…