lördag 14 januari 2017

Joyland - Stephen King


Året är 1973 och den unge Devin Jones bestämmer sig för att söka ett sommarjobb på en nöjespark i en liten kuststad i North Carolina. Dumpad och förkrossad försöker han hitta sin tillvaro bland de skrangliga åkattraktionerna och med de märkliga originalen som arbetar på nöjesfältet. En ouppklarad mordhistoria nästlar sig in i hans tillvaro samt en sjuk pojke och hans mamma berör honom mer än han kunnat tänka sig. 

Den stora behållningen med den här knappt tre hundra sidor långa romanen är solklart miljön. Det kan vara så att min absoluta favorit skådeplats är just småskrangliga tivolin på USA:s östkust med spökhus, pariserhjul, sockervadd och skriande måsar. Stephen King kan vara bäst på att skapa just den miljön. Romanen kan även ses som en coming of age-historia just med Devin och första kärleket, första jobbet, första sveket osv. Även den delen av berättelsen är väldigt fin. Den lite taffliga sexscenen till trots (King gör det igen!) finns det även en fin kärlekshistoria berättad. 

Det som förbryllar mig helt dock är att jag av någon anledning förväntade mig en spökhistoria eller skräckberättelse med tanke på det mord som skett i spökhuset. Jag bara antog att det skulle utveckla sig till något mer övernaturligt i och med detta märkliga dödsfall men tji fick jag. Det visade sig vara mer av en deckare, där läsaren får ta del av en jakt på en dödlig mördare i stället för att släppa ut ett spöke eller dylikt. Jag vet inte om jag ska skylla mig själv för mitt antagande eller bli besviken och känna mig lurad? Att den ingår i någon "Hard Case Crime"-serie (som jag förvisso inte hört mycket om i övrigt?) kanske borde gett en hint. Hur som helst är det ändå en historia med stor behållning. 

Lite kuriosa om boksläppet, King ville hylla hans ungdoms pocketkärlek och släppte inte Joyland som e-bok på ett bra tag. 


Köp boken här eller här

söndag 1 januari 2017

De polyglotta älskarna - Lina Wolff

Ellinor sitter i sin by i södra Sverige och lägger upp en kontaktannons. En chansning och en kontakt leder henne till Stockholm och till något oväntade äventyr. Max Lamas letar efter en perfekt älskarinna och förälskar sig, något som leder till en avgrund i hans liv. Lucrezia försöker hitta sin tillvaro i mormoderns fotspår, en dam som var en markisinna i en nu svunnen social värld. 

Det är inget tvivel om att Wolffs bok är ett mästerverk inom romankonsten. Den balanserar på en tunn linje mellan att vara en vidrig kvinnosyn och en skarp och kritisk blick på mannens sätt att se på kvinnan. Som läsare måste en vidga sitt perspektiv en aning och svälja att det inte är berättarens (och absolut inte författarens) önskan att mena att kvinnan är underordnad utan att inse att det handlar om en manlig blick som i högsta grad existerar i samhället utanför fiktionen. 

Känslan i romanen påminner mig mycket om några av mästerverken inom en av mina favoritkategorier inom romankonsten, det där surrealistiska och lite obekväma en hittar hos Murakami, Auster och till och med Kafka och lite David Lynch. Det är lite mystiskt, paradoxalt, det går inte riktigt ihop men uppenbarligen gör det ju det ändå. Jag tycker mycket om den första berättelsen om Ellinor, men jag tycker det faller ganska platt då det övergår till Max tyvärr. jag tycker inte att berättelserna flyter in i varandra på ett tillräckligt bra (eller konstigt för den delen) sätt.

"De polyglotta älskarna" belönades med 2016 års Augustpris i den skönlitterära kategorin. 


Köp boken här eller här

måndag 19 december 2016

Kall, kall jord - Adrian McKinty

Kriminalinspektör Sean Duffy befinner sig mitt i det oroliga 80-talets Nordirland med allt vad det innebär vad gäller politiska grupper och grov brottslighet. En man hittas brutalt mördad till synes utan motiv men märkliga bevis leder Duffy och hans kollegor in i en förbjuden värld. En kvinna hittas hängd, till synes ett självmord, men hon har just fött ett barn, ett barn som inte syns till. Hon visar sig ha koppling till kända paramilitära organisationer och mordet på mannen verkar också leda åt det hållet. Sean Duffy måste ge sig ut på djupt vatten för att komma mördaren på spåret.

Jag gillar som bekant sällan deckare, speciellt nte serier som handlar om poliser, men jag är alltid beredd att ge mig när det finns något annat som intresserar så som intressanta relationer eller en intressant historisk händelse eller som i det här fallet en intensiv historisk period som Nordirlands bokiga historia. Berättelsen i sig är en vanlig spänningsberättelse, varken mer eller mindre, men det blir ett djup i och med att den sätts i den här historiska kontexten. Miljön är fantastisk och den politiska oron samt det katolska levernet är något jag inte läser om särskilt ofta. Berättandet i sig är ganska grabbigt känns det som, det är ganska hårdkokt och inga känslomässiga utsvävningar, vilket kanske kan ses som att karaktärerna är lite platta men jag tycker ändå att miljön är värd en läsning.

Recensionsbok från Modernista

Köp boken här eller här

lördag 3 december 2016

Versioner av oss - Laura Barnett

Eva och Jim möts när hon trillar med cykeln i Cambridge 1958 och de blir kära. Eller så träffas de inte alls då. Eller så träffas de men på grund av omständigheterna så är deras kärlekshistoria inte möjlig. De får barn tillsammans eller med andra. Jim satsar på konsten, Jim satsar inte på konsten. Eva satsar på sitt skrivande, Eva satsar inte på sitt skrivande. I den ena versionen är den ena otrogen, i en annan version är den andre otrogen. I samtliga versioner står dock livets alla glädjeämnen och sorger i centrum i en väl avvägd blanding. 

Baksidetexten inleds med "David Nicholls En dag möter Sliding Doors" vilket är en ganska träffsäker sammanfattning. Väldigt små händelser, sammanträffanden och timing kan ha en stor inverkan på livet och visst har vi alla frågat oss vad som hade skett om en hade gjort si eller inte gjort så. Vad hade hänt om jag hunnit med tunnelbanetåget som i Sliding Doors eller vad hade hänt om jag inte trillat med cykeln just den dagen, just den sekunden? Dock är Barnetts roman större än så, den där stackars cykeln får allt mindre betydelse ju längre tiden går. Det händer mycket och det sker månfa vändningar så det blir snanare ett nät av ögonblick som skapar de olika vägarna i livet. Likt Nicholls roman En dag gör läsaren nedslag i Jim och Evas historia med jämna mellanrum. Det handlar inte om samma datum varje år utan det handlar om till synes rätt slumpmässigt utvalda stunder från sent 50-tal till nutid. Karaktärerna utvecklas olika, växer på en som läsare på olika sätt i de olika verionerna. I en version hatar en Jim, i en annan blir en less på Eva. Även om jag blir något snurrig och förvirrad av de olika varianterna och får tänka efter vilken verion som är vilken så är greppet oerhört intressant. Mänskliga relationer och slumpen gör en spännande berättelse full av kärlek, melankoli, besvikelse och lycka. Barnett sätter någonstans fingret på det motsägelsefulla i livet, att små detaljer kan ha så stor betydelse samtidigt som de i slutänden ändå inte spelar någon roll alls. Tiden går och allt har ett slut oavsett, troligen är det tur att vi inte kan se hur saker och ting skulle ha blivit, se de olika versionerna av oss. 

Recensionsbok från Louise Bäckelin Förlag

Köp boken här eller här

lördag 19 november 2016

Författarfrukost i Mölnlycke

Bild från Wikipedia
Martina Montelius
Mölnlycke Kulturhus
19/11 2016

Efter en lång frukoststund (där jag inte fick någon morotskaka, bu!) klev hon upp på scen, Martina Montelius. Hon inleder med att berätta om att hon kvällen före varit konferencier för första gången i sitt liv och haft ett intimt möte med Kjell Wilhelmsen på scenen. Det var inte riktigt planerat att hon skulle berätta just detta men hon var tvungen att säga något till någon, som en förälskad tonåring faktiskt. 

De flesta känner säkert igen Martina från något sammanhang, hon har skrivit pjäser, medverkat i På spåret, poddat och är dessutom Kristina Lugns dotter. Men idag besöker hon oss för att prata om sitt författarskap. Och litteraturkryssningar.  Det var nämligen efter en sådan som hon skrev sin senaste på Oskar Levertins vänner

Martina är helt förundrad över att ett tusental personer kan tänka sig att åka kryssning på Östersjön i november bara för att höra författare prata om sina böcker, till och med författare som de inte ens känner till. Dock märks det tydligt vilka som är populära och vilka som är kanske mindre kända på signeringsköerna. P O Enqvist kö sträcker sig ända fram till Helsingfors, hennes egen var på första kryssningen ganska obefintlig. Men hon sörjde inte för det, för det var ändå många som kom fram och pratade med henne eftersom hon ändå satt där ensam. 

Att vara författare är ett väldigt ensam liv så att komma ut och träffa läsare är ändå väldigt viktigt för Martina. Hon insåg att alla dessa läsare behövde en bok som hyllar böcker och kulturtanter och Boel blev till. Martina menar att en bok är som en kompis, den skriker på en från hyllorna på biblioteket, den förlöser känslor och den dör fanimej aldrig. Dessutom säger den precis samma sak varje gång en öppnar den, även om tolkningen så klart kan vara olika fö var gång en läser. 

Hon bjuder på sig själv, Martina Montelius, kanske lite mer än hon hade tänkt sig. Förutom outandet om flirten med Kjell och några barndomshistorier om misslyckade Madonnaimitationer lyckas hon plötsligt trolla fram ett par strumpbyxor ur ena byxbenet på scen. Vi tror först att det är ett trolleritrick men hon har nog bara haft lite bråttom när hon packat och/eller när hon klätt på sig på morgonen. Det ser i alla fall helt oplanerat ut eftersom hon skrattar så hon kiknar och har svårt att komma vidare. Publiken skrattade också så de höll på att kissa på sig faktiskt. 

Martina ger oss så den stora äran att läsa upp ett stycke ur sin nya roman, som kommer ut i januari. Det ska vara den mest ångestladdade boken hon skrivit i hela sitt liv (inte för att hon skrivit så många men den är det!) och den handlar om en mamma som ibland glömmer bort att hon har ett barn. Hon vågar sig även på att lova publiken en fortsättning av Oskar Levertins vänner, nämligen en bok om Boel i Buenos Aires om cirka två år. Vi får se hur det blir med det!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...